ANNAWII ♥

Det har hänt mycket under de senaste veckorna och en sak som hänt är att Cornelia i princip slutat nattamma. Det kan ske nån gång men hon sover oftast hela nätterna i sin egen säng och det gick väldigt snabbt när det väl skedde. Från en natt till en annan valde hon att lägga sig i sin säng, som står bredvid min sida av sängen, och hon vill somna själv med ett gosedjur i famnen utan att jag sjunger eller rör henne.

Detta började efter att vi hittat knölen i bröstet så jag vet inte om hon känt på sig något eller om hon bara kände att det var dags. Jag tycker att det är så häftigt för de flesta säger ju att det inte går (jag fick ju höra av en på Hälsocentralen att om jag inte slutade nattamma skulle hon göra det till hon blev tonåring) och att man måste "klippa" snabbt och att mamman ska vara borta men har man tid och tålamod går det att göra på annat sätt om man vill.

Det jag gjorde var att jag succesivt började dra ner på nattamningen genom att amma färre och kortare stunder på natten ungefär en månad innan detta skedde. Första natten blev hon ledsen men då höll jag om henne och sjöng och efter 20 minuter somnade hon. Efter det somnade hon oftast om direkt jag sa "nu räcker det" eller "nej vi ska sova, du får i morgon". Jag var väldigt konsekvent och var hon lite ledsen gav jag inte med mig utan fortsatte sjunga, krama och lugna henne till hon accepterade det och somnade om. På så vis lärde hon sig att det inte funkar att gråta efter bröstet, hon kommer ändå inte få det utan bara kärlek och tröst.

Jag vet inte om detta funkar på mindre barn men om ni också ammat länge och vill börja avsluta nattamningen på ett mjukt sätt tror jag att detta är ett bra sätt. För mig var det klassiska sättet medatt jag skulle sova i ett annat rum och höra henne gråta på håll inte ett alternativ eftersom det inte kändes rätt för mig. Det funkar för så många och jag tycker inte att det är något fel men det passar helt enkelt inte för mig och mitt samvete då jag är så känslig. Jag tänkte i bland att det kanske är enda sättet eftersom så många inom vården säger det men jag kände ändå att jag ville prova nåt annat och det är jag glad för eftersom det blev ett samspel mellan mig och lillan. Hon har fått växa in i sin roll som "stortjej" och jag har gett henne den tiden. Jag förstår att det inte är för alla att amma så här länge men för er som är i samma situation är detta mitt tips.

Ge det tid, dra ner succesivt och var konsekventa. Låt barnet få tid att anpassa sig och ge det massor av kärlek när det är ledset. Det kan såklart bli några nätter med mindre sömn men nattammar man sover man ju ändå rätt kasst ;). En till sak jag vill säga är att inte lyssna för mycket på andra utan lyssna på dig själv. Ditt barn kommer inte att amma i all oändlighet bara för att du väljer att amma lite längre och ditt barn kommer även sluta nattamma och sova bra. I dagsläget sover Cornelia oftast mellan 21-05 så kan vi efter 2,5 år med nattamning, som varit Cornelias favorit, sluta kan andra det. Bara ge det tid och se till att ha stöd omring dig så kommer det att gå!

Hur gjorde ni när ni slutade med nattamning?

Minsta slutade vid 2 år och 3 mån. Vi drog också gradvis ner på det, slutade först på dagen. Sen hade vi bestämt ett datum och pratade om att snart ska vi sluta. Det var 2-3 jobbiga nätter med en ledsen tjej men vi tröstade och kramade. Hade inte heller kunnat bara åka bort och lämna till pappan då det var en stor trygghet som togs bort. Kändes bra ändå när hon slutade, hon saknade det men jag fanns där på andra sätt..! Kram

Jag hittade också en knöl i bröstet för ca 8 år sedan. Den var stenhård och stor som en pingisboll typ. En enorm skräck. Den visade sig vara ofarlig. Lever och frodas idag:) Har en vän som fick bröstcancer för över 10 år sedan. Hon är friskförklarad och lever ett bättre liv än innan tycker hon. Stor kram till dig.

Jag hittade också en knöl i bröstet för ca 8 år sedan. Den var stenhård och stor som en pingisboll typ. En enorm skräck. Den visade sig vara ofarlig. Lever och frodas idag:) Har en vän som fick bröstcancer för över 10 år sedan. Hon är friskförklarad och lever ett bättre liv än innan tycker hon. Stor kram till dig.

Jag trappade ner på amningen när jag ville sluta nattamma. Efter ett tag slutade dottern helt av sig själv :) det var inte så populärt med nedtrappningen men hon vande sig snabbt. Jag tänker som dig, jag var kvar i sängen (vi samsover än idag)) och ville inte ta bort mig själv oxå. Dottern var då 1,5 år och är idag 2,5 år :)

Jag trappade ner på amningen när jag ville sluta nattamma. Efter ett tag slutade dottern helt av sig själv :) det var inte så populärt med nedtrappningen men hon vande sig snabbt. Jag tänker som dig, jag var kvar i sängen (vi samsover än idag)) och ville inte ta bort mig själv oxå. Dottern var då 1,5 år och är idag 2,5 år :)

Så fint och klokt skrivet av dig. Jag håller med i varje ord. Jag ammade "bara" i 10 månader men tappade ner på samma sätt, funkade toppen för oss.