ANNAWII ♥

I dag var jag som jag sagt på min andra biopsi för knölen i bröstet eftersom det första provet inte var ofullständigt. Det var lie jobbigt för de första minutrarna pratade läkaren med mig om att det är normalt att ha knölar i brösten när man ammar och att det är helt naturligt. Oftast gör de inte ens en till biopsi om man ammar eftersom det inte behövs. Men när han väl undersökte mig och kände knölen sa han direkt att den var väldigt distinkt och att de ville göra en till biopsi. Det kändes lite jobbigt eftersom han sagt så innan men ändå skönt att de kollar och han sa att jag inte skulle gå och oroa mig.

Själva biopsin gick bra för jag hade ju lokalbedövning och kände nada förutom att det rann blod längs sidan och ner på ryggen. De skar upp en liten öppning och "skjöt" med ett verktyg för att få ut sånt som de kan analysera. Dock var knölen så hård att det var svårt men han hoppades att de fått tillräckligt. Känns så konstigt att den är så hård men samtidigt är det kanske bra för då kanske det inte är nåt farligt, vad vet man? 

Nu kommer det troligtvis ta runt 2 veckor innan vi får resultat och blir det ofullständigt igen kommer de avvakta. Då ska jag göra ny mammografi och ultraljud 3 månader efter avslutad amning så att de får se om nåt ändrats. Jag hoppas såklart att de fick tillräckligt med "material" (vad kallas det egentligen?) så att jag får veta att det inte är nåt farligt. Men jag känner att det är kanske 50/50 på att de fick tillräckligt så just nu får jag nog lära mig leva i lite ovisshet och tänka att om de hade haft misstanke om att det var nåt farligt skulle de inte låta det gå så länge. 

Det känns i allafall skönt att ha gjort detta men oj vad skör jag blev efteråt. Jag har ingen aning om det är vanligt men jag blev alldeles skakig och omtumlad när jag kom ut i väntrummet efteråt. Kände mig så liten och har gått med tårar i ögonen sedan dess. Det är kanske alla underliggande anspänningar som kommer fram för jag har ju hållit ihop bra och varit ganska stark i allt det här. Det blir så konkret att nåt kan vara fel när man gör en biopsi, eller som det var sist med cellprov, mammografi och ultraljud, så det är då kroppen och huvudet förstår det tillsammans. På grund av det, och att sjuksköterskan sa att jag skulle bli alldeles blå på bröstet och få värk, stannar vi en natt extra i stan så att mamma kan hjälpa mig lite med lillan ifall jag får väldigt ont. Micke kommer också och sover här och jag tror han också tycker det är skönt för han tycker det är jobbigt allt detta. Jag är ju hans allt tillsammans med lillan ♥.

Tack till alla er som hör av er och kommenterar - Det betyder extremt mycket just nu!

Håller tummarna de fick tillräckligt med vävnad nu! Vad stark du är, Anna. <3 Låter som en lite läskig undersökning ändå. Var inte rädd för att ta smärtstillande tabletter, onödigt att ha mer ont än man behöver. :) Stor kram!

KRAM! Det kommer gå bra. Skulle de ha starka misstankar om cancer hade hela "karusellen" gått betydligt snabbare. Dom har ju ett speciellt "cancerprogram" som innebär allt går fort. Och du verkar inte hamna under sen kategorin. Vilket är ett gott tecken. Fettknölar brukar vara stenhårda. Det kommer gå fint❤

KRAM! Det kommer gå bra. Skulle de ha starka misstankar om cancer hade hela "karusellen" gått betydligt snabbare. Dom har ju ett speciellt "cancerprogram" som innebär allt går fort. Och du verkar inte hamna under sen kategorin. Vilket är ett gott tecken. Fettknölar brukar vara stenhårda. Det kommer gå fint❤

Håller tummarna för dig! *Kram*

Läskigt! För ett 1,5 år sen hittade jag en knöl på fotleden och fick göra biopsi under narkos då de misstänkte skelettcancer = ingen chans att överleva i princip. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv då jag såg framför mig hur min dotter skulle växa upp utan mig. När jag fick beskedet att det var en godartad tumör som man inte wns behövde ta bort var det som att flera månaders spänningar släppte. Bestämde mig då för att skaffa ett till barn trots att jag alltid bara velat ha ett, så nu föder jag min andra dotter om nån vecka!

Läskigt! För ett 1,5 år sen hittade jag en knöl på fotleden och fick göra biopsi under narkos då de misstänkte skelettcancer = ingen chans att överleva i princip. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv då jag såg framför mig hur min dotter skulle växa upp utan mig. När jag fick beskedet att det var en godartad tumör som man inte wns behövde ta bort var det som att flera månaders spänningar släppte. Bestämde mig då för att skaffa ett till barn trots att jag alltid bara velat ha ett, så nu föder jag min andra dotter om nån vecka!