Det här året har jag gjort en stark inre resa. Jag har gått igenom ganska tuffa saker (ni vet ju en del men dubbla eller trippla det så förstår ni) och det har påverkat mig väldigt starkt. Jag har lärt mig att ta tillvara på livet, omprioritera, vad som är viktigt för mig och att lyssna inåt i stället för att försöka dansa runt andra som jag gjort genom livet.
Det tog extremt mycket energi att försöka passa in, anpassa mig och att alltid vara till lags. Aldrig säga till när det kändes fel och att aldrig stå upp för mig själv. Det var dränerande för både psyke och självkänsla så när allt hände i vintras/våras hade jag helt enkelt inte energi till allt det jag tidigare hållt på med. Det var inte prio ett och jag kände bara att nu får det vara nog.
I dag prioriterar jag annorlunda när det kommer till mycket och ser till att ta hand om mig själv. Förut ville jag bara bli "klar" med saker, nu skiter jag i det och försöker tänka långsiktigt. Vad gör det om allt inte är perfekt? Vad gör det om vi skjuter på nåt? Ingenting! Däremot slipper jag och Micke bli utbrända och vi ser till att få livskvalite också. För helt ärligt är det ju det som är viktigt för mig - skapa minnen, skratta, vara med Cornelia utan att vara stressad, umgås med de nära som betyder mycket för mig. Det är en behaglig plats att vara på efter ett liv i stress, press och jakten på att få vara med och att passa in överallt.
Nu känner jag att jag vill ha jämnställda relationer där jag inte blir den drivande exakt hela tiden. Jag vill lägga tiden på de som vill lägga sin tid på mig för jag behöver det. Innan har jag inte ens känt efter vad jag behöver utan bara försökt att anpassa mig för att vara en bra vän och helt glömt bort mig själv. Det blev till slut en osund balans som jag själv skapat så nu försöker jag behandla mig själv med mer repekt eftersom det är där jag måste börja.
För mig är det viktigt att prata och/eller ses regelbundet, att få känna mig trygg och inte ifrågasatt, att det är enkelt och att det inte är en envägskommunikation. Jag har aldrig innan ens reflekterat över det innan men nu när jag gått igenom så mycket och tagit ett steg tillbaka har jag fått mycket tid att reflektera och på så vis kommit närmare mig själv. Jag har även insett att jag är en fin vän som bryr mig väldigt mycket om mina vänner så det är något jag ska vårda och se som en tillgång.
Det här blir ett långt och rörigt inlägg men det kommer från hjärtat och jag är kanske lite rörig nu. Jag tänker mycket och försöker att bygga upp mig själv på alla plan och min svaga sida har alltid varit relationer då jag oftast tagit en position i underläge. Men jag har börjat göra aktiva val och även vågat öppna upp mig mer och vara rak och ärlig så jag tror att jag kommit en bit på vägen. Har även massor med bra kunskap sedan jag gick i terapi för just detta så nu gäller det bara att sätta kunskapen i praktiken för inget händer ju om man inte ändrar sitt beteende.
Har eller går någon av er igenom en inre resa?