Ni som följer mig här i bloggen vet säkert att det varit ett omtumlande år med mycket sjukdommar och oro och när det mesta började lugna ner sig i början av hösten kom allt ikapp. Då mådde jag inte alls särskilt bra och det blir kanske så när
man gått och burit på så mycket oro, både för mig själv och för flera inom närmsta kretsen. Allt bara brast och jag fick enorma katastroftankar, mer än jag hade under väntan på undersökning av knölen, och hjärnan gick på högvarv. Det var som att
jag bara väntade på nästa "katastrof" så jag kunde helt inte enkelt slappna av utan gick snarare runt i hsuet och letade fel, "luktar det inte lite konstigt här" och så vidare. Jag kände mig nästan psykiskt sjuk och kände bara "hur ska jag kunna
hantera oktober och november" som vanligtvis är mina värsta månader.
Men jag fick nog av allt detta till slut och började försöka komma undan de värsta topparna av de där jäkla katastroftankarna och det började hjälpa. Jag fick och får fortfarande il av dem men jag kan skaka bort dem snabbare så att jag inte får panikångest
och handlar irrationellt. Tänk bara så många gånger jag tagit hit saneringsföretag i sommar för att jag oroat mig och även tvättat exakt ALLT för att jag trott att vi har skadedjur. Jag kom aldrig ner i varv så jag hann aldrig vila på riktigt utan
gjorde bara massa knäppa grejer som jag i dag kan fnissa lite åt men som där och då kändes helt rätt.
Hur som helst så är det nu november och jag har klarat av oktober, som brukar vara en väldigt tuff månad för mig, utan nämnvärt med ångest. Jag oroar mig fortfarande mer än vad som är "normalt" men jag mår bättre, kan varva ner och bryta en sån där ond
spiral. Det är nog faktiskt första oktober och början av november på länge som jag faktiskt mått ganska bra. Jag har inte känt den där tomheten och sorgen inom mig som brukar komma när mörkret kommer utan jag har ändå varit ganska glad om än trött.
Nu hoppas jag att detta håller i sig fram till december som brukar vara en betydligt lättare månad men det är inget som bara kommer av sig själv utan jag jobbar aktiv med att få må så bra jag kan. Vila, vara snäll med mig själv, mysa med Cornelia, umgås
med min lilla familj, ha små roliga saker inplanerade och leva här och nu. Jag är nog väldigt mycket starkare än många tror för många tror nog att bara för att man är kör och känslig så är man svag men jag skulle nog säga att det absolut inte är så.
Man är bara stark på ett annat sätt och det är fint att vara i kontakt med sina känslor även om det såklart kan vara jobbigt i bland också att känna väldigt mycket.
Hur mår ni så här under de mörkaste månaderna?
Taggar:
Hantera ångest,
Katastroftankar,
Personlig utveckling;
Kategorier:
PERSONAL
3
Kommentarer:
Svar:
Vad skönt att ha det som rutin, det borde jag försöka få till men mina morgonpromenader är kanske lite som det. Kram fina
ANNAWII
Svar:
Åh jag förstår faktiskt det! Jag har också vårångest för det känns alltid som att man är så oredo för den trots att jag längtar efter den från februari haha. Jag börjar känna att det är rätt skönt med vinter för som du säger blir det mer ro i livet <3
ANNAWII
Svar:
Åh vad skönt att höra att jag inte är ensam. I bland känns det som att jag är lätt galen men nu börjar det på riktigt bli bättre men det lär ta tid att bli som förr igen. Det där med väderjämförelsen är jättebra för hur mycket vi än vill kontrollera allt går det ju inte. Livet händer och man får helt enkelt bara försöka följa med för man kommer aldrig kunna kontrollera ochs tyra allt.
Jag tror också jag blivit en vintertjej för jag känner mig mycket lugnare nu. Blir så mycket att fixa ute på sommaren men nu kan man skippa allt sånt haha.
Kram
ANNAWII