Fråga:
"Kan du inte skriva om amning? Jag har för mig att du ammade C längre än normen (vad det nu är?). Jag ammar min dotter som är snart nio månader och det känns som att det är långt bort att sluta. Dock kan jag bli så irriterad på den äldre generationen som lämnar kommentarer om att hon är stor m.m. Det är ju hennes stora trygghet. Hur tänkte du? Hur tänker du nu med nästa barn? Om du har tid och vill skriva.
Svar:
Hej Sanna! Självklart kan jag skriva om detta för jag förstår dig och vet hur vissa kan vara när man väljer att amma längre än "normalt" i västvärlden. Jag ammade i 2,5 år och det är ju inte alls särskilt vanligt här i väst eftersom det fungerade så fint för oss. Det var en så fin stund mellan mig och Cornelia och jag hade aldrig några problem, mer än lite dålig sömn under vissa perioder, så för mig blev det naturligt att amma länge.
Jag hade turen att ha väldigt stöttande make och familj så jag stötte inte på fördommar på nära håll men inom vården tycker de ofta att man ska sluta vid 6 månader så där fick jag en del pikar. Det var tungt från början men då gick jag med i en amningsgrupp på facebook där jag fick stöd och mer "kött på benen" så jag byggde upp en trygghet i mig själv. När det kommer till sitt eget barn måste man våga lita på sin egen magkänsla och på vad som känns rätt för alla kommer alltid att ha åsikter om vad som är bäst så man får helt enkelt tänka att man är sitt barns bästa förälder.
Jag har tänkt så mycket kring amning med nästa barn men har inte bestämt mig för något utan kommer att göra som med Cornelia och se vad som fungerar. Jag hoppas i alla fall att jag kan amma och jag skulle gärna delamma som jag gjorde med henne eftersom det även involverade hennes kära pappa. Där var det ju såklart också människor inom vården som tyckte att det var "dumt" eftersom "så fort barnet får flaskan vill det inte ha bröstet" men det var ju långt ifrån vår sanning då hon valde bröstet framför flaskan alla dagar i veckan. Jag tror inte jag kommer amma andra barnet lika länge men jag trodde ju å andra sidan att jag skulle amma Cornelia till hon var max 6 månader så vi får helt enkelt se. Funkar det fint blir det kanske längre, funkar det inte så vet jag att vi löser det även om jag gärna vill amma första året.
Avslutningsvis skulle jag vilja be alla självutnämnda "kan allt"-personer att inte lägga sig i nyblivna mammors val. Man får självklart tycka vad man vill men man behöver inte nödvändigtvis säga allt man tycker utan i bland kan det vara bättre att vara tyst och finnas där. Det är tufft nog att vara nybliven förälder så man behöver inte pekpinnar och oombedda råd utan det man behöver är en mjuk hand på axeln som säger "vilken bra förälder du är". Det är så lätt att glömma bort hur det är att bli förälder och man vill gärna komma med en massa tips och råd men tänk på att får man olika tips och råd av alla är det inte så lätt att hitta sin egen magkänsla så ge lite space i stället. Hoppas du känner att du kan amma precis så länge eller kort du vill för det är ditt och ditt barns val, ingen annans!
Hur ser ni på amning?
