ATT SKRIVA
2021-11-30 @ 14:12:19"Låt mig bara få andas ut, om så bara för en sekund
Släppa allt ont och ramla ner i din famn
Slippa filmerna som rullar i mitt huvud, att vakna upp utan dig
Varje gång insikten om din frånvaro slår mig, kastas jag ner igen
Om och om och om igen, det är som att intellektet inte riktigt kan förstå
Låt mig snälla bara få slappna av för en millisekund
Känna din närvaro, och få ett sista farväl
Låt mig slippa denna mardröm, där dag och natt flyter samman och sorgen aldrig tar slut"
❤
Anna! Jag tänker så ofta på dig och det ni går igenom. Vi har barn i samma åldrar du och jag och att föreställa mig att deras pappa bara skulle försvinna får det att svindla. Förstår att man inte vill att nån ska tycka synd om en men jösses vad jag lider med dig! Vilket jobb du gör ensam med två barn varav en inte sover. Bara det är galet starkt, sig på det. Kan inte ens föreställa mig! Hoppas att er jul blir okej trots allt och att ni kan få njuta och vila lite även om sorgen finns där hela tiden! Kram till dig, du är fantastisk!
Så fint skrivet! Bra att du har hittat ett litet andrum i sorgen.
Ta vara på dig. <3
Kram