NÄR?
2021-11-28 @ 07:18:02
Känslan av ensamhet som borrar sig ner som en pil rakt i hjärtat
Smärtan som uppstår varje gång jag kippar efter luft och ser dig drunkna
Vad tänkte du? Vad kände du? Hur mycket ångest hade du?
Känslorna blir övermäktiga, sätter på en serie jag sett tusen gånger
Allt för att fly tankarna och sekvenserna som snurrar runt i huvudet
Polisens knackning på dörren, min kropp på gästsängen med själen svävandes ovanför, bilden av dig kämpandes för livet, begravningen
Allt snurrar på som en skräckfilm som aldrig vill ta slut och jag kan inte stoppa den
Om och om igen, jag plågar mig med att titta på bilder och filmer, försöker hitta en trygg punkt
Men allt fortsätter snurra och vackla, det blir bara värre men jag kan inte sluta leta
När ska det ta slut? Kommer det någonsin ta slut?
Jag kan inte sluta titta, jag kan inte sluta lyssna på musiken du älskade
Även om det skär sönder mig, klyver mig i två delar
När får jag se dig igen? Jag måste få se dig igen, det är allt jag drömmer om…
Käraste Anna!
Jag känner din oerhörda nattsvarta avgrundslösa sorg. Önskar jag hade förmågan att ta bort den eller i alla fall lätta på den lite. Men det går inte och det finns heller inget svar på dina frågor.
Det kommer bli lättare med tiden för så fungerar vi människor, med det inte sagt att det kommer försvinna och att det inte kommer ta lång tid. Mitt enda råd är att du ska försöka vara med nära och kära i så stor utsträckning det går så du slipper vara ensam med dina tankar.
Kram från Maria
<3
🌺🙏🏻❤️
🌺🙏🏻❤️
Jag vet inte alls vad du har för tro men kan varmt rekommendera senaste avsnittet av MediumPodden .Jag tror att det avsnittet kan ge dig lite hopp och tröst om du är redo för att tänka i de banorna ❤️. Den podden har gett mig väldigt mycket stöd när jag varit med om traumatiska händelser , jag tänkte på dig när jag lyssnade på senaste avsnittet idag. Så galet egentligen, känner inte ens dig men berörs så otroligt mycket av det här, du skriver så att det känns i hela kroppen det går inte att läsa och inte bli berörd av dina ord.
Orden greppar verkligen tag i själen, kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom. Kram ❤️
