PRÖVNINGARNAS TID & GODHETEN OMKRING OSS
2021-11-24 @ 06:36:58
Men jag krigar på för barnens skull och vi klarar nog allt tillsammans. Jag springer upp och ned för trappan med ett eller två barn i famnen/hasorna nattetid för att duscha av, kolla om någon behöver kräkas och så vidare. Och de hänger med, accepterar
läget och anpassar sig. Vilka små underbara och fantastiska varelser jag och Micke skapat!
Man skulle ju kunna tro att de är less på att vara hemma med en trött mamma men Cornelia säger bara "Jag vill vara med dig för evigt mamma" och så orkar jag lite till. Utmattad och sargad men ändå med en kämparglöd någonstans innuti mig. Jag tror absolut
inte på uttrycket "Man får vad man klarar av", men jag har lärt mig att man klarar så otroligt mer än man tror.
Det som förut var jobbigt är inte alls lika jobbigt och sedan har vi ju ett fantastiskt stöd av våra nära och kära. Jag tror inte ni förstår hur fantastiska människor vi har omkring oss och i denna by, det är helt otroligt. I slutändan löser sig det mesta
tack vare att någon sträcker ut en hjälpande hand och även om jag har svårt att i bland ta den eller be om hjälp börjar jag lära mig det och det är fint att se hur mycket godhet det finns. När jag en dag kommer ut på andra sidan vill jag definitivt
"pass it forward" och ge till andra som har det tufft. Har redan små planer på att ge bort alla barnens urväxta kläder till mammor som behöver dem men jag har inte riktigt tid och ork än att gå igenom allt men det kommer i framtiden. För jag vet hur
mycket en hjälpande hand, vänligt ord, stöd och en hemlagad måltid betyder nu. Det kanske inte är så stort för den som gör det men för mig, som står mitt i en orkan betyder det verkligen allt!
Tack till alla er som finns där för mig och barnen, det betyder så mycket!
