FLASHBACKS SOM ALDRIG SLUTAR KOMMA...
2022-07-05 @ 06:08:00
Jag får flashbacks hela tiden från dagen Micke försvann och tiden efter det. Det är som att en skräckfilm spelas upp om och om igen och nästan vad som helst kan sätta i gång minnena men inget kan stoppa dem. Jag minns hur vi hörde ambulanser medan
vi åt middag men att vi inte visste något då, att jag låg på gästsängen och tittade rakt upp i taket helt apatiskt i väntan på besked, hur jag bröt ihop totalt när min bästis kom i gryningen efter att ha kört hela natten till oss.Jag minns hur lilla C pratade med en vän i telefon och den frågade om hennes pappa var död, hon bröt ihop och sa att han inte var det. Hon kunde inte ta in det och mitt hjärta gick sönder om och om igen. Hur de som inte ingick i absolut närmsta familjen
behövde gå ut och hämta luft för att klara av mörkret och ångesten som låg tät i varenda vrå i Mickes föräldrars hus. Hur det hördes skrik och gråt, hur Axel sprang runt planlöst och hur jag försökte få veta mer men verkligen fick kämpa för den lilla
information vi fick.
Mardrömen som aldrig tog slut, det var bara början. Dessa dagar, nätter och månader kommer för alltid jaga mig dygnet runt men mest dagtid (drömmer inga mardrömmar än men gissar på att det är för att allt gått i ett). Från en sekund till en annan slås
jag omkull och kan inte förstå vad vi gått igenom, att han är borta för evigt. Min Micke. Han som jag skulle bli gammal med, han som hade så mycket planer för oss, han som älskade och avgudade mig och gjorde att jag alltis kände mig trygg. Han som
jag lättade mitt hjärta för, som jag litade på i alla väder.
Ingen kan någonsin förstå hur det känns att mista någon så här. Det skakar om en i grunden och man blir för evigt förändrad. Det som förut betydde mycket betyder inte alls lika mycket i dag och det enda jag egentligen värnar och bryr mig om är mina barn,
närmsta familjen och de vänner som funnits där för oss under hela tiden. De som stannat, stöttat, peppat och funnits där i ur och skur. När man går igenom ett sånt här trauma lär man sig verkligen vad som är viktigt och jag tror verkligen att man
aldrig blir som förut igen. Vi kommer ju aldrig få tillbaka vår älskade Micke och det är en ständig påminnelse om hur kort och skört livet är så allt jag vill är att spendera mitt liv med de som berör mitt hjärta på djupet, allt annat är faktiskt
ganska oviktigt.
Ta hand om er och era nära ♥
Kommentarer:
#1:
Anonym
❤❤❤
Svar:
ANNAWII
#2:
Anonym
Det är så orättvist för jag tycker alltid att du verkat va en tjej som vet vad som va viktigt på riktigt. Du bdjövfe liksom ingen läxa eller uppvaknande om livet. Vissa säger att allt var en mening. Men nä. Kram fina du
Svar:
ANNAWII
#3:
Elin M
❤️
Svar:
ANNAWII
