VAD VORE JAG UTAN ERA ANDETAG...
2022-05-18 @ 06:22:00
Jag är så tacksam för att vi nu går på ledigt i två veckor där jag bara får vara med dessa två. De är verkligen min räddning i allt detta för att få ha en sådan viktig roll som att få vara deras mamma och se allt genom deras ögon gör att jag får glädje i livet även när det är som mörkast. Deras skratt, lysande ögon och nyfikenhet är helande och gör att jag orkar lite till och får sol i mitt liv. I början när Micke gått bort undrade jag ofta hur tusan jag skulle klara allt detta och samtidigt vara mamma åt två, varav en som sover så dåligt. Men jag har lärt mig att sköta både det basala samt det "lilla extra" och nu förstår jag på riktigt att det är tack vare dem jag klarar mig. Det sa jag såklart även i början men det är först nu jag verkligen förstår och känner det till 110% för jag är inte lika rädd längre.
Inte lika rädd för att förstöra barnen genom min sorg, inte lika rädd för att misslyckas. Nu vet jag att jag är starkare än jag någosin hade kunnat ana och jag kommer alltid göra det som är bäst för barnen, de kommer alltid ha första prioritet oavsett vad. Jag vet även hur viktig jag är för dem och hur viktigt det är för dem att ha en mamma som faktiskt kan visa känslor, de vet att jag inte går under.
Jag är så tacksam för våra barn och att vi fick ett syskon till "C" för det känns betryggande att de alltid kommer ha varandra. När man går igenom ett sånt här trauma blir de som blir kvar väldigt tighta och jag hoppas och tror att vi alltid kommer vara det. Min mammas kusin gick igenom en liknande sak och hon och hennes barn är så otroligt tighta även nu som vuxna så det får mig ändå att känna hopp att jag alltid kommer ha dem. Jag kommer inte vara ensam i framtiden när de blir vuxna, de kommer alltid finnas nära mig oavsett var de befinner sig och det är fint att känna.
Ta hand om er och era nära och lev i nu:et så gott det går!
Kommentarer:
#1:
Anonym
Så fin text ❤️
Svar:
ANNAWII
#2:
Anonym
Så fin text ❤️
