ANNAWII ♥

Att vi har det tufft med sömn och nätter här hemma har nog ingen missat men oftast är jag positiv och kan känna hopp på dagarna men vissa dagar känns det lite hopplöst och då kan jag både bli självkritisk och bitter. Som tur är kan jag själv se att det beror på sömnbrist så jag sprider inte ut bitterheten men hade jag inte haft självinsikt hade jag kunnat bli en bitter suris som kommenterat negativt hos andra haha. 

En bra natt hemma hos oss innebär 4 uppvak och morgon klockan 04.00 och då kräver kanske ett uppvak längre omnattning (vissa barn somnar om av sig själv, det gör inte vår älskade A och jag orkar inte med frågan "vad händer om ni bara låter honom vara?" - ja då väcker han alla i huset). Dessa nätter har vi kanske 2 ggr i månaden. Oftast har vi uppvak 20.00, 22.00, 23.30, 01,30, 02,30, 03.30 och uppvak senast 04.10, då krävs det omnattning på minst varannat uppvak, om inte alla, och vid sista uppvaket får man kämpa för att få honom att sova till klockan 4. 

Oftast tar jag det för vad det är och vi är ju vana vid detta nu så på nåt konstigt sätt hanterar vi det och klarar av att ha en fullt fungerande vardag där inga barn blir lidande av vår trötthet. Men vissa dagar, när tröttheten och framförallt uppgivenheten slår rot, kan jag bli antingen bitter eller väldigt självkritisk. Jag funderar på vad vi gör fel, om vi är överkänsliga och ifrågasätter mig själv som mamma. Är vi för lata, gör vi inte tillräckligt och klagar vi kanske i onödan? Jag vet ju att så inte är fallet då alla andra mammor jag pratar med säger att de inte har det så och att många blir helt slut vid 2 uppvak men de dagar tröttheten är som värst är det svårt att vara snäll mot sig själv.

Jag kan även bli bitter vissa dagar och det är inte likt mig. Inte mot de som har bra nätter (min närmsta mammavän har drömnätter och jag är sååå glad för henne och hon ger mig hopp), det unnar jag dem alla dagar i veckan, utan snarare mot de som klagar mycket fastän de har det rätt bra. Ser vissa på Instagram som klagar över att deras barn vaknar 05.00 och ändå sover nästan hela nätter och då vill jag bara skriva nåt syrligt men jag kan ju tänka längre än näsan räcker så det gör jag såklart inte haha. Jag vet ju att man bara kan utgå från sin egen situation och får man sova hela nätter med sovmorgon är ju det säkert skitjobbigt med en tidig morgon. Precis som mina triviala problem i bland säkert kan störa andra som har betydligt värre problem. Men det är okej att känna sig lite bitter i bland och prata om det med sina närmsta, så länge man inte tar ut det på andra tycker jag.

Vet inte vad jag vill få ut av detta inlägg mer än att skriva av mig och visa att jag inte är perfekt. Jag har en positiv grund och har som tur är väldigt hög energinivå och litet sömnbehov men vissa dagar går jag på knäna och känner noll hopp. Skulle en vän till mig ha sådana nätter som vi har skulle jag tycka att hen hade rätt att känna så varje dag så jag ska verkligen försöka vara snällare mot mig själv även de dagar det känns tungt. Det tycker jag även att ni som läser detta och känner igen er ska tänka på - att behandla er själva som ni behandlar en god vän. Inte lätt alla dagar så därför får vi se till att påminna oss själva och varandra om det!

Ta hand om er och tack för att ni finns!

Klicka gärna på ♥ Gilla om ni gillar inlägget

Men det är sååå jobbigt med bebis som vaknar. Håller med dig om att man blir knäpp på kommentarer som visar att den som lämnar den inte förstår och inte har någon tillit till att man testat det mesta. Vår räddning var att vi kunde amma annars har det alltid varit upp i bärsele och vagga. Man är inte såååå glad mitt i natten. Men det blir alltid bättre, jag menar hur många tonåringar måste föräldrar vagga. När det kände sjukt jobbigt brukade jag tänka att jag bara fått ett barn som var sjukt bra på att uttrycka sitt behöv av närbet. En liten överlevare 😊

Gud vad ni kämpar! Så jobbigt, håller tummarna att det vänder! Och som du skriver man utgår ju från sin egen situation men inte konstigt att man blir lite förändrad när man har sömnbrist, då kan många negativa tankar och saker som man annars inte hade reagerat på förstoras upp. Men ni gör ett bta jobb! Kämpa på! All kärlek och styrka till er

Gud vad ni kämpar! Så jobbigt, håller tummarna att det vänder! Och som du skriver man utgår ju från sin egen situation men inte konstigt att man blir lite förändrad när man har sömnbrist, då kan många negativa tankar och saker som man annars inte hade reagerat på förstoras upp. Men ni gör ett bta jobb! Kämpa på! All kärlek och styrka till er

Sömnbrist är nog det värsta med att ha småbarn. Det går ju inte att säga till dem att "Nu behöver mamma sova, så kan du vara tyst" =). Och man har rätt att vara bitter och trött - inga känslor är fel.

Vår tio månaders tjej sover också skräpigt, och för att vi inte ska gå in i vägen allihopa, har vi delat upp varannan natt. Hon somnar om när hon får mat, så jag struntar högaktningsfullt i alla råd om att barn inte behöver äta på natten. Om det är okej att amma nattetid, varför skulle inte ersättning vara okej? Det är mat båda två.

Lite svamlig kommentar, men som småbarnsförälder måste man göra det som funkar för en själv och sin familj.

Hoppas att det vänder snart håller tummarna.
Jag har en vuxen son men minns så väl hur det var och hur få timmar sömn vi fick.
Men det vänder så håll ut.
Kämpa på alla ni underbara mammor.
Satu

Åh, vad jag känner med dig! Vi har haft det precis som du beskriver med alla tre barnen. Jag kan inte förstå hur vi orkade. Men på något underligt vis gör man ju det ändå. För oss blev det märkbart bättre när barnen var ett år. Båda pojkarna har gjort morgon kring 04.00 fram tills de varit några år gamla. Och det är så tungt i perioder. Det enda jag kan säga är håll ut, det blir bättre. Och var snäll snäll snäll mot dig själv. Ni gör ett fantastiskt jobb. Heja mamman och pappan 💪❤ Stor kram, Anneli

Det här var så fint eller bra skrivet av dig, eller hur jag ska säga. Min kamp är på en annan front men jag tycker att jag kan känna igen processerna man är i ändå, även om kampen ser olika ut. Jag hoppas att ni snart får mycket bättre nätter. Förlåt om något ord blir konstigt, extremt klurigt att kommentera via mobiler för det står ”integritet” över nästan hela rutan jag skriver i 😅

Det här var så fint eller bra skrivet av dig, eller hur jag ska säga. Min kamp är på en annan front men jag tycker att jag kan känna igen processerna man är i ändå, även om kampen ser olika ut. Jag hoppas att ni snart får mycket bättre nätter. Förlåt om något ord blir konstigt, extremt klurigt att kommentera via mobiler för det står ”integritet” över nästan hela rutan jag skriver i 😅

Åh vad jobbigt det låter! Jag har ju bara erfarenhet av mina egna två barn men jag tycker att deras sömnmönster blev mer normalt efter ett års ålder, så håll ut!

Det finns så mycket som man ”ska” göra kring bebisars sömn men man märker ju ganska fort vad som funkar och inte. Jag har tyckt att det varit lättare att bebisen varit vaken till 21-22 på kvällen så jag fått sova på morgonen. Och om man har en bebis som sover längre pass på dagen så får man ju räkna med att nattsömnen inte blir lika lång. En bebis som sover hela natten kanske knappt sover på dagen. Sånt där man inte tänker på när man jämför med andra och känner sig misslyckad.