Sedan vi fick lilla "A" har livet kretsat väldigt mycket kring sömn och hans mage (de första 4-5 månaderna) och så är det väl för alla oss som har barn som sover dåligt. Cornelia sov också dåligt och sov inte en hel natt förrän hon var 2,5 år men det var ju absolut inte som detta så det var hanterbart om än jobbigt periodvis. Då hade vi ju även bara ett barn och det går nästan inte att jämföra med att få ett lillasyskon som sover dåligt, det är sån otroligt skillnad!
Det jag märkt under denna tid är dock att dålig sömn stundvis nästan kan ses som en status och att man i vissa mammagrupper på nätet premierar det. Man gör ju en otroligt stor uppoffring när man inte får sova under väldigt långa perioder och det är något "fint". Ber man om hjälp eller tips så får man ofta till svar att "jag sov minsann inte på 1,5 år och hade det precis likadant". Som om att man fått pris i att vara den bästa mamman för att man stått ut och själv nästan gått in i väggen.
Själv tycker jag inte att det är något som borde premieras utan jag anser att man ska få hjälp och stöd när sömnen börjar bli ett problem för hela familjen och tro mig, det blir den till slut. Om någon kom till mig i dag skulle inte jag säga att det bara är att härda ut utan snarare om att be om hjälp och stöd av BVC för det finns ju hjälp att få även om man själv måste göra jobbet. Vissa blir nästan förvånade över att vi sökt hjälp och det känns jättemärkligt för mig eftersom det är ett reellt problem när inte bara min och Mickes sömn påverkas utan även vår 4,5-åring som växer och utvecklas och behöver sin sömn.
Vi har haft en otrolig tur som även fått väldigt fint stöd av vår BVC-sköterska som sett till att vi fått mjölkfri ersättning, prova antihistamin (det hjälpte inte för oss men kan hjälpa många barn så ta upp det med er sköterska om ni är i liknande sits), fått refluxmedicin (den har tagit bort alla kräkningar vilket i längden säkert kommer göra att han har lättare att ligga ned) och nu med sömnträning. Vi får även prata med en barnpsykolog och får självklart ringa till BVC när det är extra tufft.
Jag tycker även att Instagram och ni följare varit ett väldigt bra stöd för varken här eller på instagram har jag blivit förminskad som jag kunnat bli på andra ställen. Har fått tips om sömncoacher, stöd och tips som faktiskt lett till att vi nu hittat en metod som vi testar just nu - "tassmetoden". För man ska inte behöva ha det så här och även om "A" kanske aldrig kommer sova en hel natt kan man ju göra så att det blir betydligt bättre och det vill jag förmedla till alla där ute. Jag tror heller inte att man behöver en sömncoach i första läget utan att man ska be BVC och vårdcentralens barnpsykolog om hjälp först för jag tror att många sömncoacher kör på beprövade metoder så de blir ju mer ett stöd i arbetet man gör själv och det ska man kunna få via vanliga vården. Går inte det är det såklart ett bra alternativ men betydligt mer kostsamt så man är medveten om det.
Det jag hoppas kunna förmedla här, både nu men även i framtiden ifall någon trött förälder kommer in här är att:
1. Du är inte ensam även om det kan kännas så
2. Det är okej att söka hjälp för har man ett aktivt barn som kanske haft kolik/magproblem kan hen ha fått en sömnstörning som är väldigt svår att bryta
3. Det kan vara medicinskt så be att få kolla tungband, reflux, mjölkproteinallergi, öron och funkar inte ens sömntränign ber ni om att få prova först en antihistamin sen Melantonin
4. Bry dig inte om de som säger att de minsann haft det värre för det är deras val, du kan välja att bryta det tidigare och slippa en allt för stor utmattning för du är säkert redan utmattad som det är
Ta hand om er och håll gärna tummarna för att vi nu får till det!
Klicka gärna på ♥ Gilla om ni gillar inlägget
