Powered by Jasper Roberts - Blog

ATT SKRIVA

2021-11-30 @ 14:12:19
Jag har börjat skriva ner mina tankar och känslor i korta små dikter sedan Micke gick bort och det känns skönt att göra det. Det blir lite som terapi då jag får ut exakt hur det känns och jag gråter ofta medan jag skriver. Jag har alltid skrivit i hela mitt liv och alltid haft mitt egna språk men tappat det lite under småbarnsåren. Det har liksom inte funnits tid att känna efter men nu har jag ju helt plötsligt massor av tid som spenderas själv kvällstid och då är det skönt att få ut mina känslor så att de inte gör att jag går sönder helt.
Det lättar lite när jag får skriva av mig och det hjälper på något konstigt sätt att dela dem med er. Kanske för att jag får visa mig sårbar och hur det är, kanske för att vissa känner igen sig och vi kan hitta varandra i det. Oavsett är det fint och jag tror det är bra också att få ur mig lite av allt mörker som finns även om det såklart inte tar bort all smärta.
I bland kan jag absolut känna att jag öppnar upp för mycket och det är svårt att veta vad som är bra och skadligt för mig när jag är så här skör. Men just dikterna är jag ändå okej med, även om de i bland kan vara mörka och sorgliga. Kanske är det så att smärtan blir lite mindre outhärdlig när man delar med sig? Att man lämnar av lite av allt det jobbigt smärtsamma till andra?
Oavsett så kommer jag göra det som känns rätt i hjärtat nu och för alltid för livet är för kort för något annat. Det är verkligen något jag fått uppleva på nära håll denna höst. Ingen är odödlig och livet kan vända på en sekund, vi kan inte kontrollera allt och man får försöka att bara hänga med.
Här kommer en dikt jag skrev nyss, just nu slås jag ofta omkull av tanken på att han inte kommer komma tillbaka och det gör så otroligt ont...

"Låt mig bara få andas ut, om så bara för en sekund

Släppa allt ont och ramla ner i din famn

Slippa filmerna som rullar i mitt huvud, att vakna upp utan dig

Varje gång insikten om din frånvaro slår mig, kastas jag ner igen

Om och om och om igen, det är som att intellektet inte riktigt kan förstå

Låt mig snälla bara få slappna av för en millisekund

Känna din närvaro, och få ett sista farväl

Låt mig slippa denna mardröm, där dag och natt flyter samman och sorgen aldrig tar slut"

Kategorier: ATT MISTA SIN MAN 3

Kommentarer:
#1: Elin M
2021-11-30 @ 19:31:54


Svar:
ANNAWII

#2: Maria
2021-11-30 @ 21:40:02

Anna! Jag tänker så ofta på dig och det ni går igenom. Vi har barn i samma åldrar du och jag och att föreställa mig att deras pappa bara skulle försvinna får det att svindla. Förstår att man inte vill att nån ska tycka synd om en men jösses vad jag lider med dig! Vilket jobb du gör ensam med två barn varav en inte sover. Bara det är galet starkt, sig på det. Kan inte ens föreställa mig! Hoppas att er jul blir okej trots allt och att ni kan få njuta och vila lite även om sorgen finns där hela tiden! Kram till dig, du är fantastisk!

Svar:
ANNAWII

#3: Jasmine
2021-12-02 @ 15:47:25

Så fint skrivet! Bra att du har hittat ett litet andrum i sorgen.
Ta vara på dig. <3
Kram

Svar:
ANNAWII

Min profilbild

Kontakt samarbeten: annawiiblog@gmail.com »

bloglovin

Arkiv

2022:

01

2021:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2020:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2019:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2018:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2017:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2016:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2015:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2014:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2013:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2012:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2011:

02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
RSS 2.0