ANNAWII ♥

Jag må upprepa mig själv men oj så tufft det är nu. Jag bär på sådan sorg och saknad men även extrem oro inför framtiden. Har insett att jag vill bo kvar här men oroar mig konstant för om det ska gå. Kommer jag få ihop det? Hur snabbt kan jag ta körkort? Hur ska jag orka? Är frågor som snurrar när sorgen inte sköljer över mig och golvar mig.

I bland känns det som att golvet öppnar sig och att jag faller fritt utan fallskärm. Känslan är så förlamande men jag försöker hålla ihop till barnen lagt sig och då ringa eller prata med mamma. Min älskade mamma! Hon har alltid varit en trygg punkt men just nu extra viktig och jag är så tacksam att jag har henne. Min älskade mor!

Ikväll har jag Hanna här och min vän Helena har också varit över en sväng och vi pratade om allt möjligt och de har även lugnat mig lite så jag hoppas jag kan få ro. Har kunnat sova hyfsat lätt hittills men nu tror jag att det kommer bli tuffare och tuffare. Oro och sorg i en svart sörja men jag försöker tänka på det som Micke ofta sa till mig "Det löser sig Anna". Min klippa och trygga famn!

Tack för att ni finns och stöttar!

Det kommer lösa sig❤ det blir annorlunda och ni kommer alltid sörja att er Micke inte är med i fysisk form. Men sakta kommer det komma små ljusglimtar. När du kommer på att du känt stunder av lycka och glädje. När dessa stunder blir fler. Han kommer alltid finnas med er i såväl dessa som de svåra stunderna. I era hjärtan och i bland genom att hälsa på i annan form. Allt det praktiska kommer lösa sig och det kommer bli bra. Ni kommer aldrig glömma, aldrig sluta sakna och sörja det som inte blev. Men det kommer bli bra❤

Läste fina rader och tänkte att jag ville skriva dem här: jag har varit med om dig, jag kan aldrig förlora dig! ❤️

Tänker så på dig, vi känner inte varandra men jag verkligen lider med dig ❤️

Åh, vad jag lider med dig Anna. Varje gång du delar med dig av något önskar jag så innerligt att jag kunde göra något för dig, trots att vi inte känner varandra.

Det finns en novell av Strindberg, Ett halvt ark papper, där mannen förlorar sin fru och barn men trots det känner lycka eftersom han ändå fått uppleva det allra vackraste; kärleken.

Oj, var länge sen jag var in här. Vilken sorg och fy så hemskt! Ofattbart… Man vet verkligen inte vad man ska skriva, alla ord blir så fjuttiga.Beklagar verkligen sorgen! ❤️💔

Fina Anna. <3 Så rätt av Micke, för det är ju så att det mesta löser sig på något vis. Jag tror du kommer få till körkortet och ekonomin. Och i "värsta fall" får ni tag på en jättefin lägenhet i stan. Det är jag helt säker på. Så fint att barnen alltid kan känna sig älskade och trygga i din famn. <3 Stor kram

Anna, beklagar din förlust. Du har alltid skrivit så fint om din familj och din man.
Min vän förlorade sin man och sina barn pappa plötsligt i ett sjukdomsfall. Precis som du är hon fantastisk på att utrycka sig i ord och att fortsätta att skriva har varit bra för henne.

Everything will be ok in the end, if it’s not ok it’s not the end ❤️ Som många andra skriver så känner vi ju inte varann, men jag har fått en liten glimt av ditt liv, i sådär 11-12 års tid. Det är så gripande att läsa om din sorg. Önskar så att jag/vi kunde hjälpa dig på nåt sätt. ❤️❤️❤️

😢

#10: cancermannen blogg.se

Fortsätt tänka på det han brukade säga ❤️ //Helle