ANNAWII ♥

I dag fyller min älskade mamma år och även om jag sägs vara bra med ord kan ord inte beskriva min kärlek till denna kvinna. Hon har alltid funnits där för mig, i vått och torrt, när jag var den stökigaste tonåringen, levde med anorexi och när jag sedan blev vuxen, fick barn och haft henne som både stöd och förebild för hur jag vill vara som mamma. Hon är allt för mig och sedan Micke gick bort har hon fått ta hans roll som den jag berättar exakt allt för.

Hon är min trygga punkt i livet och jag är helt säker på att världen vore en bättre plats att leva på om alla fick ha en sådan mamma. En mamma som alltid finns där, en sådan som man kan diskutera och prata om allt med utan att bli dömd, en sådan människa som har sådan enorm empati och kärlek till mig och mina nära. Hon har alltid välkomnat alla mina vänner, Micke (som hon älskade honom och han henne) och alla som kommit min väg. Hemma hos mig har det alltid funnits en dörr öppen, en tallrik över ifall jag tagit med någon och föräldrar som kört och hämtat mig när jag än behövt det.

Utan mamma och pappa vore jag inget och jag hoppas innerligt att mina barn kommer känna likadant för mig när de blir stora och eventuellt får barn. Att deras mamma har deras rygg i vått och torrt, att kärleken är ovillkorlig och att man får göra misstag utan att bli dömd. För hur mycket det än stormat i skolan (blev ju mobbad/retad ganska mycket) och jag haft problem med självkänslan på kompisplanet har jag alltid haft en grundtrygghet i vem jag är tack vare dem. Innan jag började skola var jag nog världens tryggaste unge och det är allt tack vare dem, för att jag fick vara jag.

Tack mamma för att du finns och grattis på din dag!

Du är inte inget utan din mamma. Jag har inte nån mamma men är inte inget ändå. Det är inte du heller och kommer bimyr bli när hon inte längre finns. Du är aldrig inget utan man barn eller mot. Jag har inte man. Barn eller mor och att inse att man är allt ändå. Att jag faktiskt inte behöver en mamma för att må bra när en skön insikt. Det är så fint att du har en så fin relation. Men. Tänk om dina barn tänkte samma. Att de inte är något utan dig. Låter fint men. Blir ju. Bara sorgligt. De kommer bli fantastiska barn även utan en far i sitt liv. Kram

Jag sa samma som dig förr. Jag är inget utan min man och mamma. Det lät fint men. Nr bägge försvann inom. Loppet av e t år. Insåg jag att dessa ord var osanna och sorgliga. Och vår låt kent utan dina andetag som jag älskade och tyckte va vacker. Känns nu fruktansvärt sorglig och beroende och svag. Inte vacker och stark som jag kände då. Genom att förlora typ allt insåg jag att jag är bra och allt utan de jag trodde att jag inte skulle överleva utan. Det går fint ändå. Kram från mig annan Anna

Du skrev att du innerligt hoppas att dina barn oxå ska känna att utan mamma är jag inte något. Vill. Du verkligen att de ska känna så? ❤️

Så fint skrivet! 🥲

Genom att säga att man inte är något utan nån annan så förminskar man sig själv och höjer upp den andre. Kärleken är inte mindre om man klarar sig själv men ändå älskar någon. Och du om någon borde ju veta nu hur mkt styrka du har bara i dig. Oavsett vilka saker och människor som försvinner kommer du klara dig och vara en fantastisk fullkomlig kvinna.

Menade absolut inte nåt illa. Läste kamdkr väldigt bokstavligt. Men själv kände jag så länge. Att jag inte var något utan min man och mamma. Men de jag trodde att jag inte kunde leva utan försvann men jag klarade mig så mycket bättre än jag trodde. Kram

Jag läste nog in för mycket mig själv i sin text min elaka mor sa ofta att jag inte varken vore född eller vid liv utan henne. Men att jag blev en enligt många fin person är snarare tvärtom trots henne. Inte pga henne. Tror att du oxå hade blivit en fin människa om du så övergetts i en typ djungel. Att du är så fin och bra mest pga dihm och inte andra. Kram