Powered by Jasper Roberts - Blog

ATT FÖLJA SIN EGEN SORG...

2022-05-03 @ 05:49:00
Jag får så mycket fin feedback, kommentarer, råd och stöd i mina sociala medier och det värmer mitt hjärta så mycket. Det jag dock kan tycka är lite jobbigt är när jag får vissa texter (har dock fått texter som gått rakt in i hjärtat också) skickade till mig om hur man förväntas känna den man förlorats närvaro hela tiden och att den är med och att de tänker på mig då för det är inte så för mig än. Jag känner inte Mickes närvaro hela tiden, i allafall inte på det viset som beskrivs i andras texter. Jag kan absolut känna hans smärta och sorg över att inte vara med oss men det är inte så det beskrivs och det är jobbigt att få höra hur det "ska" vara när det inte är så på riktigt.
Jag pratade om det med en vän här om dagen och hon sa att jag nog inte är öppen för det än då hela min värld kastats omkull och jag har fullt upp med att försöka anpassa mig och barnen in i denna omvända värld. Hon har nog rätt för de få gånger jag slappnat av lite har jag kunnat se små tecken. Bara någon dag efter att jag bokade resan till Grekland flög det nio svanar över mig (det brukar ju alltid vara jämnt antal och svanar är min "grej" så jag ser det som att Micke var en av dem) och sedan spelades vår bröllopslåt på Instagram bara sådär när jag hade haft en dag med bara lek och mys med barnen.
Jag har väntat på tecken från honom på om jag går åt rätt håll eller någon slags guidning och jag tolkar det som att när jag gör saker för mig och barnen samt slappnar av så visar han sig för att visa att jag är på rätt väg. När jag kör på för mycket blir barnen eller jag sjuka och saker går sönder. Det kanske också är tecken? Men jag känner inte alltid som i texterna jag får skickade så jag tror man ska försöka tänka på att sorg är så otroligt personlig. Min spellista, mina dikter och det jag finner tröst/sorg i är det som passar just mig och jag tror att någon annan som går igenom exakt samma sak har helt andra låtar och texter de vänder sig till.
Jag vet att det är av välmening jag får allt skickat till mig men under första året tror jag att man ska låta personen hitta sin egen sorg och väg i den. Det är inte så att jag tagit illa upp utan jag blir såklart glad och tacksam att folk bryr sig om mig men jag kan inte relatera till dessa texter och kan då känna mig lite missförstådd och "dålig" till och med. Samma sak gäller när man försöker trösta genom att skriva att Micke alltid kommer vara här för oss, det hjälper inte för det är ingen tröst än, det är fär färskt och alldeles för smärtsamt. I bland måste man bara låta den som sörjer få vara ledsen och lyssna utan att försöka trösta, för det går ändå inte. Tänker att det kan vara bra att veta om man känner någon som går igenom en stor sorg eller kanske själv gör det. Att man inte är konstig bara för att man inte känner samma sorg som andra, att sorgen är unik och att man måste få känna det man känner och ta den tid man behöver. 
Har någon av er gått igenom stor sorg, hur känner ni?
Kategorier: ATT MISTA SIN MAN PERSONAL 6

Kommentarer:
#1: Faster Maria
2022-05-03 @ 10:37:42

Du har så rätt Anna! Varje människas sorg är unik och alla hanterar den på bästa sätt utifrån sina egna känslor och förutsättningar. Inget är rätt och inget är fel.
Sen får man inte glömma att en del aldrig får några tecken eller känner någon närvaro från den som gått bort. Det är också något personligt och inget jag tror man ska gå och vänta på, även om jag har stor förståelse för att man ändå gör det.
Kommer det så kommer det och om det inte gör det kan man också känna förtröstan i att den som lämnat oss har fått ro och kunnat släppa det här livet.
Många kramar från Maria

Svar: Ja man måste få ta allt i sin egen takt och uppleva sin egen inre resa <3. Kram
ANNAWII

#2: Anonym
2022-05-03 @ 11:46:00

Det är ju jättesvårt att veta vad man ska säga eller inte säga när någon har gått bort. Själv blev jag väldigt spirituell och läste in tecken i allt, hela tiden. För mig var sådana texter väldigt tröstande. Jag känner mig glad för att folk vågar säga/skriva nåt alls, hellre det än att man inte vågar närma sig.

Svar: Jo absolut, jag tar ju inte illa upp men det kan vara tufft i bland att inte känna allt som folk tror man ska känna. För mig har det ju bara varit smärta, det finns inget vackert i detta för mig..
ANNAWII

#3: Anonym
2022-05-03 @ 18:46:42

Sorg är svårt. Tänker ofta på ordspråket att sorgen är randig. För mig är det att man kan behöva växla mellan att bara få vara ledsen och att vara ”vanlig” . Ibland behöver man gå in fullkomligt i sin sorg, ibland behöver man ta en paus från den. Men den där pausen och även den djupa sorgen ter sig så olika för alla när och hur den sker tror jag iaf. När min pappa dog var allt nattsvart de dagarna innan jag förstod att nu var slutet nära. Dagen han dog var den bottenlös, förstod inte hur jag skulle kunna gå vidare i livets alla skeenden utan honom. Efter den mörkaste tiden kom en tid av sorg som alltid fanns med men ljusglimtar kunde titta fram. Jag pratar mycket om min pappa och barnens morfar som de aldrig fick träffa. Han kommer alltid vara en viktig del av mitt liv, om än på ett vis jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag pratar även med honom ofta när jag behöver råd, tänker inte så mkt på tecken då utan för mig känns det skönt att bara tänka att han nog lyssnar på mig och knuffar mig åt rätt håll, med eller utan tecken. Det bästa är nog att våga fråga personen som sörjer hur den vill bli bemött. Våga fråga är liksom halva grejen. Kram till dig och barnen

#4: Anonym
2022-05-03 @ 18:46:43

Sorg är svårt. Tänker ofta på ordspråket att sorgen är randig. För mig är det att man kan behöva växla mellan att bara få vara ledsen och att vara ”vanlig” . Ibland behöver man gå in fullkomligt i sin sorg, ibland behöver man ta en paus från den. Men den där pausen och även den djupa sorgen ter sig så olika för alla när och hur den sker tror jag iaf. När min pappa dog var allt nattsvart de dagarna innan jag förstod att nu var slutet nära. Dagen han dog var den bottenlös, förstod inte hur jag skulle kunna gå vidare i livets alla skeenden utan honom. Efter den mörkaste tiden kom en tid av sorg som alltid fanns med men ljusglimtar kunde titta fram. Jag pratar mycket om min pappa och barnens morfar som de aldrig fick träffa. Han kommer alltid vara en viktig del av mitt liv, om än på ett vis jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag pratar även med honom ofta när jag behöver råd, tänker inte så mkt på tecken då utan för mig känns det skönt att bara tänka att han nog lyssnar på mig och knuffar mig åt rätt håll, med eller utan tecken. Det bästa är nog att våga fråga personen som sörjer hur den vill bli bemött. Våga fråga är liksom halva grejen. Kram till dig och barnen

Svar: Ja så är det verkligen! Tror också det är viktigt att vara lyhörd och låta personen som sörjer ta sin tid, vara ledsen och mörk. Det är naturligt och normal att vara det om man mist någon som står en så nära.
Kram
ANNAWII

#5: Ella
2022-05-03 @ 19:01:19

Sorgen går upp och ner. Ibland sköljer den över mig som en stor tsunami och då får sorgen ta den plats den behöver. Det kommer alltid att gå upp och ner, jag försöker att ta emot det som det kommer och inte förneka den. Sen vill inte folk att jag ska ”älta”, men jag ser det inte så. Jag bearbetar och kommer att göra det så länge jag behöver. Älta är ett fult, negativt ord.
Det jag lärt mig när jag själv träffar någon i sorg är; Håll om, håll ut och håll tyst. Att bara finnas där, räcker många gånger.
Anna, våga säg ifrån om någon får dig att känna dig illa till mods. Känner du Mickes närhet, så vila i den känslan, där och då.
Du är fortfarande mitt i en sorgeprocess och det går inte att skynda på den, tror jag.
Önskar dig en fin sommar, med solvarma, gosiga barn och mycket skratt och kärlek.

Svar: Åh vad fint detta var "Håll om, håll ut och håll tyst", sen får man självklart dela sina tankar och prata men att lyssna och inte försöka "lösa" sorgen kan vara så otroligt viktigt. Man ska inte behöva känna krav på att må bra när man går igenom ett sånt trauma.
Kram fina du <3
ANNAWII

#6: Citrin
2022-05-03 @ 19:34:31

Åh en stor utmaning i livet tycker jag är att möta personer som är i kris eller går igenom något tungt. Jag har läst till socionom och blir ofta "hobbypsykolog" på fester och så, men ändå blir jag livrädd när någon öppnar upp om att något tufft har hänt. Är alltid så rädd att säga helt fel sak och strö salt i såren. Däremot när det kommer till den omvända situationen har jag alltid stor förståelse för att det är svårt att veta vad man ska till någon som sörjer. Jag antar liksom att ingen vill strö salt i såren? Gick nyligen igenom ett missfall och av någon märklig anledning är det så tabubelagt som ämne. Och det märks! För de flesta vet inte hur de ska bemöta en. Jag tror vänner försökte peppa mig när de sa "du ska se att du snart är gravid igen!" men jag tyckte inte alls om att höra det. För mitt problem var inte att jag inte var gravid, utan att det som hade hänt mig hade hänt. Det var så traumatiskt och för mig låg det långt borta att börja tänka på en ny graviditet. Men ja, samtidigt tror jag just vänner ofta vill en väl.
Kram

Svar: Ja du har så rätt och jag tycker också det är bättre att säga nåt än inget såklart. Jag menar ju inte att någon gjort fel och hoppas alla förstår det, däremot kan det vara bra att tänka på att inte lägga sitt eget på andra för stor sorg är väldigt personligt.
Jag förstår verkligen att det inte var vad du behövde höra! Du har ju gått igenom en stor sorg och förlust och en ny graviditet kommer inte ta bort den <3. Är så ledsen för er skull vännen, hoppas du har folk omkring dig som finns där till 110% för dig och er <3.

Kram
ANNAWII

Min profilbild

Kontakt samarbeten: annawiiblog@gmail.com »

bloglovin

Arkiv

2022:

01 02 03 04 05

2021:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2020:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2019:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2018:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2017:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2016:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2015:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2014:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2013:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2012:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2011:

02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
RSS 2.0