VI MÅSTE LEVA
2023-04-05 @ 05:32:00
Vi äter pågenlimpa utan kanter till frukost
C doppar sin i mjölk, då ska lillebror göra lika
”Axel osså doppa” säger han och kollar uppmanande på mig
Hon, lugn och tålmodig, han ivrig och rastlös
Våra älskade ungar som är som en nedmällt mix av oss skapad till något helt unikt
Ser dig i båda, i Axels stora blå ögon, i Cornelias humor och försiktighet
Axel har lärt sig göra samma ljud som du så när jag frågar om dig låter han så
Cornelia saknar buset, leken, så jag försöker välja glädje och liv nu så att de ska ha en glad mamma
Kändes som jag lämnade dig bakom om jag gjorde det från början
Nu har jag insett att du hejar på mig, på oss där uppe
Och vi glömmer aldrig, saknaden och sorgen tar aldrig slut men vi måste leva
Doppa mackor i mjölk, busa, kasta oss ut och inte vara rädda mer
Vi måste leva igen, för dig och för oss
Vi måste leva..

Det bästa är att ta en dag i taget🥰
Jag kan relatera så hårt till det här. Att gå vidare kan kännas som ett så stort svek i början... men till slut på något sätt så vänder det och man börjar ta lite stapplande första steg. Kommer inte ihåg vart jag hörde det, men någon jämförde sorg med en sten. I början är den kantig och vass och gör ont, skär in i huden... men efter ett tag så mjuknar den, kanterna slipas ner. Sorgen och saknaden är inte borta, den är bara inte lika taggig... så känner jag. Stenen bär jag alltid med mig, men den är betydligt lenare nu.
Att välja livet är bland det modigaste man kan göra! *kram*
Jättefint skrivet!! Inte för att kag vet hur man gör men ja det måste ni för att överlveva. Tänker ofta på dig och önskar dig styrka!!
Jättefint skrivet!! Inte för att kag vet hur man gör men ja det måste ni för att överlveva. Tänker ofta på dig och önskar dig styrka!!