ANNAWII ♥

Denna vår och sommar har jag påbörjat en resa i att hitta mig själv igen och verkligen tillåta mig själv att vara jag. Inte tvinga in mig i någon mall av hur man ska vara utan lyssna mer innåt och agera på det, säkert frustrerande i bland för andra men väldigt befriande för mig själv. Det första 1,5 året efter Mickes bortgång var jag så otroligt strikt och kontrollerande mot mig själv och min omgivning. Jag var verkligen helt perfekt, nästan som en robot, och gjorde alla rätt, hade det perfekt hemma och var så hård mot mig själv. Jag blir nästan lite ledsen när jag tänker på det men jag tror att jag behövde det just då, jag behövde greppa tag i något och ha kontroll eftersom hela världen dragits undan under mina fötter.

Men så vaknade jag en dag och kände "Jag vill leva, Jag vill leva på riktigt!" och jag började sakta men säkert ta mig ur mina egna bojor. Släppte allt mer på kontrollen, började inse att världen inte rasar bara för att jag inte har kontroll på allt och att jag duger även om jag inte är perfekt. Jag började byta ut ledsen musik mot glad, skratta, öppna upp mig, möta folks blick och kasta mig ut i livet igen. Hitta på saker med barnen, dejta, ta lite egentid, gå ut med vänner, köra gocart, åka vattenrutchkanor och så vidare. Allt sånt som jag undvikit i flera år, även innan Micke gick bort.

Jag är inte en person som har kontroll på allt naturligt och som gör allt perfekt, det var en roll jag spelade och jag spelade den så bra att jag trodde på det själv till slut. Men nu har jag insett att jag är en virrig liten tjej som inte kan bestämma sig, inte har kontroll på allt men som älskar att ha roligt och skratta. Som vill känna efter vad som är rätt för mig, gå på magkänsla och kunna ändra mig om allt känns fel även om det i bland ställer till det för mig. 

Jag vill vara den "Anna" som jag var som yngre, den glada, sprudlande tjejen som sa ja och inte nej. Som hade mungiporna högt upp, som inte kunde sluta skratta och som älskade äventyr. Inte vara snipig och dömmande, kontrollerande och perfekt, det är inte jag. Så jag öppnar upp allt mer för mig själv och låter mig sakta men säkert hitta tillbaka, eller till en ny Anna för jag är ju inte den jag var för 10 år sen heller. En mix av alla mina personlighetsdrag, kunskaper och erfarenheter som gör mig till den jag är i dag och som kommer få tillåtas utvecklas och vara i ständig rörelse i livet.

Det känns fantastiskt att jag kommit hit och att jag börjar tycka om min sanna kärna igen och inte bara tycker att jag är flummig och klumpig. Jag behöver inte längre vara perfekt och det är så skönt att känna så för det är en tung börda att bära. Man blir även jobbig att vara kring och det är okej ett tag i livet att vara så, i bland måste man ha något att greppa tag om, men jag vill inte genom halva livet så.

Så nu försöker jag att vara mer tillåtande mot mig själv, att testa nya saker, göra fel och allt däremellan. Självklart har jag kvar min ansvarsfulla, lugna sida, men låter även den busiga, äventyrliga sidan ta plats så att jag får en bra mix i livet. Jag är så glad att jag är där jag är i dag för jag har en grundlycka och en positiv livssyn och jag hoppas att jag aldrig kommer tappa den oavsett vad som händer i livet.

Kan ni känna igen er?

 

Ska läsa inlägget mer noga sen. Men jag känner igen mig. Jag va likadan. Typ en pippi långstrump som spelat annika fram till nu! Kram från mig Anna.E

Vad roligt att du känner såhär. :) Jag kan känna igen mig i att liksom söka efter vem jag egentligen är. Under min uppväxt var både mina föräldrar och lärare så snabba med att sätta etiketter på mig. Jag var tydligen "överkänsliga", "blyg", "rädd" enligt dem, men som vuxen har jag ju insett att det är skitsnack. Jag är introvert och inte blyg, jag är känslig men inte så att det är ett problem, och tvärtom har jag faktiskt inga problem med att prata inför en grupp eller ta initiativ... Viktigt att man tar sig tid och ork att faktiskt upptäcka vem man är. :)

Åh ja, känner igen mig. Har fått hitta mig själv igen efter en livskris och trivs betydligt bättre med den här versionen! Jag är lugnare, tryggare, mjukare och mer ärlig mot mig själv och andra. Jag bryr mig inte lika mycket om vad folk tycker och vågar stå upp för det jag tror på. Har precis fått barn och tror att det kommer ske en ytterligare transformation nu så det ska bli spännande. Grattis till den nya Anna, hon verkar vara en riktig livsnjutare 💗

Du är verkligen en av de starkaste jag vet! Kram från mig Anna.E

Jag känner så igen mig, under pandemin tappade jag mig själv helt och har nu sakta men säkert hittat tillbaka till den jag vill vara

#6: Jasmine

Jag blir glad för din skull. Du är beundransvärd!
Kram

Så underbart att höra.
Jag vet att sorg tar över för ett långt tag.
Har själv förlorat två väninnor,en syster,enmoster,en kusin inom loppet av 3 år.
Som kbt coach vill ja ge dig ett råd.
Varje morgon du tittar dig i spegeln säg högt till dig själv….
Jag är bra på det jag gör
Jag duger som jag är
Den här dagen blir en fin och underbar dag.
Kram till dig o din fina familj
Mvh Satu

Så underbart att höra.
Jag vet att sorg tar över för ett långt tag.
Har själv förlorat två väninnor,en syster,enmoster,en kusin inom loppet av 3 år.
Som kbt coach vill ja ge dig ett råd.
Varje morgon du tittar dig i spegeln säg högt till dig själv….
Jag är bra på det jag gör
Jag duger som jag är
Den här dagen blir en fin och underbar dag.
Kram till dig o din fina familj
Mvh Satu