
Har suttit och lyssnat på det senaste avsnittet av "Det skaver" där Elsas syster, som är kroniskt sjuk i cancer, bland annat pratar om hur man ska vara som anhörig till någon som går igenom något tungt. Det var väldigt intressant och jag tror det är viktigt att prata om för de flesta av oss kommer någon gång att gå igenom något tungt eller ha en anhörig som gör det och då kan det vara skönt att veta hur man ska agera. Sen finns det såklart inget facit för alla är olika men jag tror ändå att de flesta som gått igenom en stor kris håller med om vissa saker.
Det viktigaste tror jag är att man inte drar sig undan utan finns där för personen, hellre hör av sig en gång för mycket eller är för "på" än att inte hör av sig alls. Visa att man finns där och kanske säga att man inte vet vad man ska göra men att man hela tiden finns där som stöd, kommer med mat, erbjuder sig tjänster, lyssnar eller bara är i periferin. Visar att man ser personen och att den betyder något för går man igenom en större kris/trauma är nog det väldigt viktigt så man inte känner sig bortglömd.
När Micke gick bort hade vi tur, det var så många som ställde upp och fanns där för oss och som aldrig gav upp även om jag i bland drog mig undan och bara ville vara själv. De fanns där i bakgrunden när jag ramlade ner i mörkret så jag behövde aldrig vara helt ensam och så många kom med mat, presenter till barnen och bara med en kram. Det var väldigt få som drog sig undan och de få som gjorde det visste säkert inte vad de skulle göra men det blir ju tyvärr automatiskt så att man glider ifrån de personerna på sikt. För det är ju i en sådan situation man verkligen kan komma ännu närmare folk och även ser vilka som aldrig ger upp på en.
Så mina konkreta tips på hur man ska bemöta någon som går igenom en stor kris, t.ex. sjukdom eller dödsfall inom närmsta familjen är:
* Ställ upp med praktiska saker (mat, skjuts, barnvaktning, sällskap), erbjud hjälp med sånt du kan avlasta personen med
* Ignorera aldrig, möt blicken, ge en kram och säg hellre att du är osäker på vad du kan göra/säga än att inte göra något alls
* Om personen behöver vara själv, finns i närheten för oftast är känslan att man behöver vara själv stark, men sen när man är det är det lätt hänt att man bryter ihop och då är det tryggt att veta att stöd finns på nära håll
* Finns inte bara där i början utan håll ut, det tar tid att ta sig igenom en stor kris och många finns bara där i början men försvinner och då går man från att vara så omhuldad till att kastas ut i ensamheten och det är tufft
* Var lite påstridig i bland och låt inte personen isolera sig. Du kanske känner dig jättejobbig men i slutändan kommer du förmodligen vara en bidragande effekt till att personen tar sig igenom krisen
Ta hand om er och era nära!