Powered by Jasper Roberts - Blog

KOMMER JAG NÅGONSIN?

2024-02-11 @ 12:10:00
Jag skrev detta inlägg för ett tag sedan, när jag kände mig så less, ledsen och vilse men sedan dess har jag tagit flera beslut som gjort att jag mår bättre i dag. I bland måste man ta ansvar för sig själv, sina relationer och sitt eget mående för att komma vidare och jag är fortfarande lite skeptisk till Tinder och sånt men känner ändå att det finns hopp för mig om jag fortsätter jobba med mig själv och gör bättre val. Men jag vill ändå dela för det är tufft att vara singel i 40-årlsåldern och fortfarande tro på kärlek och att vara den öppna fina person jag är. Jag tappade bort mig själv i flera månader där jag tappade tron på mig själv och målet i år är att bygga upp det, hitta självkänsla och självförtroende i mig själv. Våga se det fina i mig och våga göra val som visar för mig själv att jag betyder något, jag är inte bara en biroll i mitt eget liv...
 
"Här kommer ett väldigt ärligt blogginlägg om sånt jag normalt sett valt att inte skriva om, vi får ens se om jag väljer att publicera det. På sistone har jag reflekterat väldigt mycket kring mig själv, mitt egenvärde och det här med dejting och kärlek. Det är bland det svåraste jag vet, absolut roligt och fint, men ack så svårt. Jag visste inte att det kunde vara så otroligt svårt för jag har bara haft ett förhållande, ett tryggt förhållande som höll i över 18 år, där allt var så självklart redan från första stund. 
Det är bra på ett sätt att kasta sig ut i dejtingdjungeln med de förutsättningarna för det har gett mig så mycket hopp och gör migt väldigt open minded, men samtidigt svårt då jag inte förstår mig på spelet alls. Hur det kan gå från varmt till kallt över en natt, när blickarna en dag skjuter blixtar och dagen efter hör jag knappt nåt mer. En värld där allt verkar handla om yta och "casual" och allt jag vill är att hitta något mer, det djupa, där jag får visa vem jag är under den perfekta "girly girl"-ytan.
Men det är svårt när allt fokus hamnar på det yttre, när jag inte får visa den andra sidan och när jag väl får det känns det som att det ändå inte räcker till. Då tryter självkänslan och självförtroendet och för att rädda mig själv stoppar jag huvudet i sanden, låter det rinna ut i sanden. Jag har blivit expert på det och jag verkar ju inte vara den enda, känns som allt i denna värld handlar om varmt och kallt från en dag till en annan och jag blir alldeles matt av det. Tappar tron på män, på kärlek i min ålder, på mig själv, såväl det inre som yttre, och jag får panik av att logga in på Tinder.
Ju fler matchningar, desto mer ångest, för jag känner mig inte som den där härliga tjejen som syns på ytan. Jag vet att det är en del av mig men jag har så mycket mer och jag önskar bara att någon kunde se det, ta mig för den jag är och vilja ha det. Någon som faktiskt inte är livrädd för kärlek, någon som vågar satsa trots att jag kommer med bagage. För om någon har bagage är det jag, änka, två små barn, inget körkort, helt vilse i dejtingdjungeln, annorlunda, inte den klassiska 40-åringen i huvudet. Lockar till mig yngre men vill ha det stabila i de äldre men för dem är jag nog mest bara en vacker tillflykt för en stund (för att förtydliga en sak, jag tycker inte jag är vacker på en fläck men det finns män somtydligen tycker det).
Sen har jag höga krav, jag vill ha allt, kärlek, passion, trygghet och roligt ihop. Jag vill inte nöja mig för jag vet att det kan bli så bra om jag bara hittar rätt, men jag vet helt ärligt inte om jag kommer göra det. Trott det någon gång, men de försvinner, vet inte om det beror på mig eller dem men det självklara valet är ju att skylla på mig själv. Att jag inte är tillräcklig, inte tillräckligt bra, inte tillräckligt intressant, eller kanske snarare inte tillräckligt snabb på att visa djupet. Det tar tid för mig och tyvärr får man ju inte så lång tid på att visa det i denna snabbsnurrande värld. Så än en gång står jag ensam, förvirrad och för första gången faktiskt lite hopplös. 
Kommer jag någonsin hitta kärlek igen? Orkar jag leta vidare? Just nu känner jag bara att jag skiter i det, Tinder är hemskt som tjej (man får 1000-tals matchningar men ingen seriös), de få jag tyckt om verkar inte gilla mig lika mycket som jag gillar dem och ingen är beredd att engagera sig som mig. Jag tänker att om jag fortsätter nu blir jag som dem och det vill jag inte, jag vill vara den fina, mjuka, ocyniska människa jag är, där jag ger allt till den jag väljer att dejta och älska. Så det kanske är dags för en stund där jag tar hand om mig själv endast? Bara ta hand om mig själv, träna, jobba med självkänslan, göra roliga saker med vänner, tanka kärlek med barnen och inte utsätta mig för den där världen som sänker mig. Inte låta män definera mig och mitt värde för det är livsfarligt om man är som mig...
Vilket hoppfullt inlägg om kärlek och dejting va? Jag som älskade första halvåret av det, njöt och hade så kul men då valde jag att inte dela med mig alls eftersom jag känner att det är för privat. Detta är egentligen också lite för utelämnande så jag vet som sagt inte om jag publicerar det eller om jag låter det ligga kvar ens. Men jag kände för att skriva av mig och tyvärr tror jag inte att jag är ensam så det kanske är någon annan som känner likadant eller kanske till och med någon som känt så men till slut hittat kärleken. En solskenshistoria, det hade jag behövt just nu för jag har lite tappat hoppet. Men jag vet att om jag jobbar med mig själv så kommer det lätta, jag vill ju kunna hitta lyckan i mig själv oavsett om jag är själv eller med någon. Sen kanske det är som en vän sa till mig, att vi väljer otillgängliga män för att vårt självförtroende/självkänsla är låg. Det är ju inte orimligt eftersom jag verkar följa det mönstret och jag inte kan se vad andra ser i mig.
Det har faktiskt blivit värre sedan jag började dejta trots att jag får så mycket bekräftelse, men jag tänker att om man inte tycker om sig själv och får en massa komplimanger blir det bara värre. Jag känner mig fejk, som en bedragare... Så sorgligt egentligen, mamma säger ofta det till mig, "Jag önskar du kunde se det vi ser när vi tittar på dig" och ja, det är väl varje mammas mardröm att se sitt barn tänka så lågt om sig själv. Men jag jobbar med mig själv, analyserar och försöker göra bättre val för mig så det kommer säkert komma en dag, när jag minst anar det som jag ser det vackra i hela mig.
Avslutar här, ser om jag vågar publicera detta..."
Kategorier: PERSONAL 5

Kommentarer:
#1: Evelina
2024-02-11 @ 16:45:34

Jag läser här ibland men har aldrig kommenterat.
Men Å vilket fint inlägg. Jag är 36 år och valde att separera för 6 år sen. Vi orkade ihop i 7 år och de gav oss två barn..
Dejtingen därefter var gräslig. Så himlastormande lycklig och samtidigt destruktiv. Det var ju ”the easy way” att faktiskt bli lycklig - genom en relation som gav mig bekräftelse. Träffade genom det en man som behövde mig… och jag behövde vara behövd. Kärlek trodde väl jag men absolut inte kärlek. Bodde ihop i tre månader innan jag gav upp (helt galet med två barn o allt)…. Mådde skit och nådde botten utan att bli deppad. Insåg att jag fick ångest under helger med barnen.. det var meningslös tid. Frågade mig själv vad jag behövde göra för att må bra MED barnen och läste livet därifrån. Gick med i itrim - inte för att gå ner i vikt men för att lära mig prioritera mig själv, mina behov och mitt liv. Haft så svårt med det förut. Min träning,, min mat, min smak, min serie… . Kom i kontakt med en tråkig, fin, SNÄLL man på Tinder som nu är min man och pappa till våra tvillingtjejer ❤️ Han är mer än jag kan drömma om! Han (och jag) är avarten på Tinder. Pratar och känner mycket. Yta är roligt men ack bara en yta.

Kan orata om detta en evighet för jag vet hur det är att dejta i en värld där man inte passar in. Det är fruktansvärt. Men välj dig själv först. O sen väljer du nån som väljer godhet.. inte bara i text utan även i livet

Svar: Vad fint att läsa och precis det jag känner, att jag vill hitta någon som gillar mitt inre och uppskattar mina fina sidor, inte utnyttjar dem. Jag har verkligen ingen brådska och har fått lite mer hopp på sistone så det finns nog någon för mig med, jag får se de jag dejtat förra året som personer som lärt mig mer om mig själv helt enkelt :).
Stor kram
ANNAWII

#2: Anonym
2024-02-12 @ 09:09:51

Så modigt av dig att skriva om detta. Är skild har gått i tankarna men inte vågat.

Svar: <3
ANNAWII

#3: minbloggochlivet.blogg.se
2024-02-12 @ 19:49:40

Jag har varit singel sedan min son kom till världen för 9 år sedan. Jag har dejtat ett par ggr men orkar inte med dessa män som bara är ute efter en sak. Jag har haft massa olika dejting sidor. . Jag trivs med att vara singel. Men emellanåt känner jag att jag skulle vilja dela mitt liv med en man då min son börjar bli stor. Han blir inte yngre utan äldre. Men om jag skall träffa någon kommer det inte bli via någon på en dejting sida. Utan känner att det får bli någon när man är ute pdisco eller vem vet kanske träffar någon på ica😂😂😂

Svar: Ja man får vara väldigt selektiv och vara tydlig både gentemot andra och sig själv om man vill. Jag tror att det finns bra män men jag tror att Tindervärlden är väldigt ytlig och det tycker jag är lite jobbigt.
Haha ja vart träffar man någon egentligen? Helt vill man ju träffa någon organiskt men hur lätt är det när man bor på landet haha
ANNAWII

#4: Sara
2024-02-14 @ 06:26:27

Skrev en lång kommentar, men fick felmeddelande. Testar bara en kort för att se om det går igenom. 😄

#5: Sara
2024-02-14 @ 06:30:26

Ok! En kortare verkar funka. 😂 Kortfattat då: Skiljde mig 2017 och varit på dejtingappar till och från sedan dess. Fått många erfarenhetee och historier att berätta av det. Men sen började en kille skriva till mig på insta, efter några månader träffades vi och nu är han min. Han är helt fantastiskt! Och då känns det sånnlart som att all erfarenhet jag fått var meningen att den skulle leda mig fram hit. :-)

Svar: Åh men vad fint att höra, så märkligt att bloggen inte vill godkänna, ska kolla på det!
Stor kram
ANNAWII

Min profilbild

Kontakt samarbeten: annawiiblog@gmail.com »

bloglovin

Arkiv

2024:

01 02

2023:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2022:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2021:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2020:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2019:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2018:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2017:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2016:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2015:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2014:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2013:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2012:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2011:

02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12
RSS 2.0