I dag har jag beräknad BF och trots att jag under hela graviditeten ställt in mig på att gå över tiden, med tanke på förra graviditeten då jag födde på dag 20, känns det tungt nu. Dels är kroppen trött och slut, dels känner jag mig lite utmattad
psykiskt då hjärnan gått på högvarv de senaste veckorna och jag gjort väldigt mycket för att få tiden att gå. Det är även jobbigt att inte kunna planera något alls då jag lika gärna kan föda i morgon som om två veckor och just nu känner jag att
energi nog inte kommer klara två veckor till.
En till sak som säkert gör att jag blir lite låg, som min barnmorska under förra graviditeten berättade, är att gravidhormonerna sänks så här på slutet och där ska ju egentligen amningshormonera ta över men det blir ju inte så förän lillebror kommer.
Då kan man bli väldigt låg, nästan lite deprimerad, vilket det hände mig sist och jag kan känna mig lite låg redan nu. Som i måndags efter jobbet, när jag visste att Micke jobbade kväll dagen efter, och jag kände "Hur ska jag orka?". Som tur var kunde
en vän komma över och hälsa på så det gjorde väldigt mycket och jag är så tacksam för det!
Minns att det var likadant de sista veckorna förra gången och helt ärligt är jag livrädd över att behöva gå över maxtid. Tycker faktiskt att det är lite orättvist att man i de flesta län bara behöver gå över 7 dagar medan vi här får gå över 14 dagar innan
igångsättning (21 dagar sist jag födde). Det är ju både en risk för barnet men även tungt för mamman som då är helt slut när det väl är dags för förlossning och man behöver energi till den. Sist jag var gravid låg jag i princip från klockan 11.00
på dagen och bara längtade efter kväll eftersom jag mådde så dåligt de sista 20 dagarna. Nu är det absolut inte så eftersom jag både jobbar och har ett barn men det är tufft och jag önskar så att jag denna gång kunde få ett lite bättre slut på graviditeten.
Nåväl, det är som det är och jag får helt enkelt bara härda ut och hoppas på att lillebror får komma utan igångsättning denna gång. Men jag vill ändå dela med mig för det känns som att det inte skrivs/pratas så mycket om det här trots att ändå många går
över tiden. Om ni har någon trött, sliten och less blivande mamma i er närhet kan jag ge er lite tips på saker som man hjälpa när det är tungt:
♥ Fokusera inte så mycket på känningar och om det snart är dags
♥ Prata om annat så att hon får fokusera på att inte bara vara gravid
♥ Försök socialisera för då går tiden snabbare (irl, telefon eller messenger, allt är uppskattat)
♥ Hjälp till om det finns något ni kan göra (vi har haft VÄRLDENS tur som har bästa grannar som hjälpt mig med med hämtning/lämning på förskola, bjudit på middag och hittat på saker och det är så uppskattat så ni anar inte)
Hur har ni andra känt det när ni gått över?