I VÄNTAN PÅ VADÅ - BRÖSTCANCER?
2019-03-31 @ 10:16:58Jag har ju varit ganska off här på bloggen på sistone och det har sina anledningar. Dels har jag ont i axlar och ögon, dels har jag gått igenom en jobbig grej som jag försökt sammanfatta i ett dagboksinlägg här. Det har varit jobbigt och vi har inte fått slutgiltligt resultat än men jag känner mig väldigt hoppfull men slut.
Fredag 22/3

Söndag 24/3

Måndag 25/3
Jag ringer kirurgen och får en snabbremiss till mammografin. Är inte oroad och sover för första gången på flera år nästan en hel natt. Bristen på oro kan bero på att jag hade ögonmigrän när jag kom hem från jobbet ilket gör att allt fokus hamnar där.
Tisdag 26/3

Torsdag 28/3
Ringer mammografin och får veta att de inte fått remissen då läkaren inte skrivit under. Börjar gråta okontrollerat på min morgonpromenad så jag pratar med två vänner och lugnar mig. Är ju egentligen väldigt lugn i allt detta men vill bara få kolla knölen så när det blev extra väntan brast det för mig. Jag förstår att det är normalt inom vården men när man går i väntan för eventuell cancer så kan man inte kontrollera sina känslor. Får i allafall prata med kirurgen och de lovar att läkaren ska skriva på så jag är lugn och sover en hel natt.
Fredag 29/3

Lördag 30/3

Nåväl, lillan är jätteledsen så fort jag inte är nära så jag leker med henne och vi går ut till en lekpark fram till hon ska sova. Efter lunch vilar vi en stund men jag får ingen ro så jag lockar håret och sedan åker vi tidigt så vi kan ta en fika innan på sjukhuset. Det blir ingen mysig fika då jag är rastlös ch börjar känna allvaret.
När vi kommer fram till Mammografin finns inte min tid registrerad och jag svajar lite men sjuksköterskan löser det och jag får göra mammografin direkt. Den gick superbra och jag tyckte inte att det gjorde särskilt ont. Efter den får vi komma in i ett rum med ultraljud och jag får sätta mig på en brist med en filt över axlarna i väntan på läkaren.
Det var en jobbig väntan då man inte vet vad man väntar på. Hon kommer ganska snabbt och då gör hon ett grundligt ultraljud och känner på knölen. Det visar sig vara en körtel som blivit väldigt kompakt som en klump. Det ser bra ut på ultraljudet men strukturen är annorlunda så hon vill ta ett cellprov för att utesluta att det kan vara nåt elakartat. Eftersom jag ammar gör de ett mindre cellprov från körteln och det gör inte ont.
När det är klart får jag klä på mig och gå hem. Då blir jag alldeles skakig för det blir som att alla underliggande anspänningar kommer på en gång. Vi ringer och berättar för de närmsta och efter en biltur och handling kan jag börja slappna av och känna någn form lättnad. Micke vill vänta till provresultatet kommer för han är cyniker men ju längre dagen går desto mer kan jag slappna av. Är dock väldigt skör rent kroppsligt och fryser och skakar lite under hela kvällen.
Söndag 31/3

Nu får vi bara vänta ch hoppas på att de fick tillräckligt med celler så jag slipper göra ett större cellprov och att det inte visar nåt. Jag tror verkligen inte att det är något efter att vi träffat läkaren men man vill såklart veta vad det är. Jag kommer även få göra en ny mammografi när jag slutar amma eftersom bröstet förändras då och de vill ha koll. Känns tryggt!
Så nu vet ni varför jag varit lite avlägsen för jag har inte varit sugen på att skriva nåt plus att jag inte orkar sitta så länge vid datorn. Ska till sjukgymnasten på onsdag och blir det inte bättre då får jag söka hos vårdcentralen också för hela livet blir ju påverkat. Vill bara få må bra nu i kroppen för rent psykiskt har jag lärt mig väldigt mycket den senaste tiden om hur jag vill leva mitt liv och vad jag vill prioritera. "Family first" och att skratta, le, ha kul i stället för stressa. Kanske blogga lite mindre eller nischa bloggen mer, vara mer i nu:et och inte ha sådana höga krav på mig själv. Jag vill INTE gå in i någon vägg utan må bra inifrån och ut. Det är viktigt!
Hoppas ni orkat läsa och förstår ♥